sv
Libros
Karin Boye

Kallocain

För dig som älskar vackra böcker! I ett unikt samarbete med några av Sveriges intressantaste illustratörer ger Telegram ut valda världsklassiker. Varje bokomslag är ett unikt konstverk som tillsammans bildar en exposé över hur spännande det blir när dagens konstnärliga uttryck möter tidlösheten hos litteraturens mest omtyckta klassiker.

Varje omslag kan även köpas som affisch.

Du får dessutom e-boken på köpet via en unik kod inuti boken.

OM BOKEN
Kallocain (1940) är en framtidsskildring med drag av Aldous Huxleys Sköna nya värld, där individens rätt till frihet och självständighet ställs mot kollektivets och Statens organisations- och kontrollbehov. Den dystopiska framtidsvisionen med ett totalitärt övervakningssamhälle – Världsstaten – föregår George Orwells, tematiskt likadana roman, 1984, med nästan ett decennium. Inspirationen till Kallocain fick Boye av den dåvarande samhällsutvecklingen i Tyskland, där hon fick uppleva nazismens uppgång på nära håll då hon tillfälligt bodde i Berlin mellan 1932 och 1933, men även av utvecklingen i Sovjetunionen.

Kemisten Leo Kall har uppfunnit en sanningsdrog med vilken man kan övervaka och styra människors tankar och känslor, för ”Ur tankar och känslor föds ord och handlingar. Hur skulle tankar och känslor då kunna vara den enskildes ensak? Tillhör inte hela medsoldaten Staten? Vem skulle då hans tankar och känslor tillhöra, om inte Staten, de också?”
Det visar sig att de flesta invånare hyser tankar om uppror och drömmer om Ökenstaden – en hemvist för frihet, kärlek och förtroende. Och Leo Kall börjar tvivla på Världsstaten och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.

Kallocain är den av Karin Boyes romaner som blivit en klassiker. I ständigt nya upplagor varnar den för en tillvaro präglad av våld, destruktivitet och människoförakt. Dess motbild är den vilja till något nytt, trots allt, som uttrycks av den fängslade Leo Kall och som får bilda slutorden i hans mörka historia: ”Jag kan inte, jag kan inte utrota den illusionen ur min själ, att jag ännu, trots allt, är med om att skapa en ny värld.”

OM FÖRFATTAREN
Karin Boye (1900–1941) är en av våra mest älskade och mytomspunna författare, förutom romaner skrev hon essäer och kanske framför allt poesi. Kallocain blev hennes sista bok och en succé. I april 1941, bara ett halvår efter att romanen kommit ut, tog Karin Boye sitt eget liv. Den kvinna hon älskat ända sedan ungdomsåren, Anita Nathorst, var obotligt sjuk i hudcancer. Karin Boye vårdade henne under det sista svåra året. Det var då hennes livstro slutgiltigt sviktade. I ett brev till en vän skrev hon: ”Livet är ont – inte accidentiellt ont, utan ont i sin rot, ohjälpligt.”

Omslagsillustratör: Adam Dahlstedt

Omslaget finns att köpa som poster i begränsad upplaga, signerad av illustratör. 42x59 cm, med högsta fotokvalitet på högblankt affischpapper. Pris 495 kronor inklusive porto: http://tgr.am/kallocain

Litteratur på väggen: http://www.youtube.com/watch?v=GN2puUbxSHo&feature=youtu.be
222 páginas impresas
¿Ya lo leíste? ¿Qué te pareció?
👍👎

Opiniones

  • Vanessa Dudiccompartió su opiniónhace 2 años
    😄Divertido

Citas

  • Torskencompartió una citael año pasado
    – Varför skulle jag vara sjuk? Vi hade läkarundersökning förra veckan. Jag blev ordinerad lite friluftsbestrålning, annars var jag prickfri.

    Jag steg upp och omfamnade henne.

    – Du får inte dö ifrån mig, sade jag. Jag behöver dig. Du måste stanna hos mig.

    Men jämsides med min ängslan för att lämnas ensam löpte en liten rännil av hopp: ja varför inte – varför kunde hon inte dö – det kanske vore rätta lösningen på problemet? Men jag ville inte kännas vid den. Och så pressade jag henne mot mig, hårt, i ett slags vanmäktigt raseri.

    Vi gick och lade oss och släckte lampan. Min månadsranson av sömnmedel var slut för länge sen.

    Även om inte hennes lena värme och hennes doft, som påminde om teblad, hade nått mig i våg på våg under vår gemensamma filt, skulle jag den kvällen ha längtat efter henne, efter en närmare närhet än den som lätta beröringar kan ge. Åren hade förändrat mig. I min ungdom var mina sinnen ett slags bihang, en fordrande följeslagare, som fick mättas för att jag skulle bli av med honom och kunna syssla med annat, också ett stolt verktyg för lust, men inte riktigt en del av det jag på allvar kallade mig själv. Nu var det inte längre så. Doft och lenhet och lust var inte längre det enda jag ville ha. Målet för mina uppflammande sinnen var något mycket mer svåråtkomligt, det var den Linda, som vissa korta minuter skymtade bakom de orörliga vidöppna ögonen, bakom den spända röda bågen till mun, hon som hade skymtat i kväll i sitt trötta tonfall, i sina kloka lugna råd. Och medan pulsarna arbetade upp sig i ådrorna, vände jag mig på andra sidan och kvävde en suck. Jag sade mig, att vad jag ville av samlivet mellan en man och en kvinna var vidskepelse och ingenting annat, lika mycket vidskepelse som när forntidens vildar åt sina modiga fienders hjärta för att bli delaktiga av deras mod. Det fanns ingen magisk akt, som kunde ge mig nyckeln och äganderätten till den lustgård Linda undanhöll mig. Och vad tjänade alltsammans då till!

    På väggen satt polisörat och bredvid det polisögat, lika verksamt i mörker som i ljus. Ingen kunde finna dem annat än välmotiverade: vilka härdar för spionage och konspirationer kunde inte föräldrarummen annars bli, helst som de också användes som besöksrum! Senare, då jag fick en så intim inblick i åtskilliga medsoldaters familjeliv, blev jag tvungen att sätta polisörat och polisögat i nära sammanhang med den otillfredsställande nativitetskurvan inom Världsstaten. Men jag tror knappast det var för deras skull som mitt blod numera så lätt
  • Vanessa Dudiccompartió una citahace 2 años
    det var en god bild av mitt förhållande till Linda, där jag själv kände mig skrämmande genomskinlig, fast jag gjorde allt för att krypa undan och skydda mig,
  • MA Kayedcompartió una citahace 5 años
    En symbolisk mening. Genom kniven har han lämnat sig i den andres våld, och det händer honom ändå ingenting.

En las estanterías

  • Monica Åslund
    Dystopi
    • 7
    • 1
  • Vania Flores
    S
    • 5
fb2epub
Arrastra y suelta tus archivos (no más de 5 por vez)