Vernon Subutex har blivit osynlig. Han är hemlös och det blir skoningslöst tydligt för honom att han faller fritt genom ett samhälle som bestämt sig för att han inte riktigt räknas som människa längre. I slutscenen i första delen av Virginie Despentes hyllade romantrilogi vet vår antihjälte att han redan förlorat allt. Han drar sig undan och slår sig till ro under ett träd i Buttes Chaumont-parken, belägen högt över Paris. Undan för undan börjar människor söka sig till honom. Först är det andra uteliggare och missbrukare, men sedan blir det de missnöjda och utstötta — de marginaliserade. Mycket motvilligt befinner sig Vernon i centrum och ser så småningom till att göra det enda han någonsin gjort i centrum för människors uppmärksamhet: han spelar musik för dem.
Vernon Subutex-trilogin är en rasande dynamisk satir över det moderna Frankrike. Bokserien har jämförts med såväl Rabelais och Balzac som Houellebecq.
