Stephanie Garber

Förlåt för ett kort brev

draperierna runt den magnifika himmelssängen. Kristallkronan i taket hälsade Tella med klangen av sprö

Det hade gått sju år sedan Tellas och Scarletts mor, Paloma, hade försvunnit.
Ungefär ett år efter moderns försvinnande hade det funnits en tid då Tella föredrog tanken på att Paloma var död. Om hon fortfarande levde, resonerade Tella, hade hon själv valt att inte återvända till sina döttrar, vilket måste betyda att hon inte hade älskat dem. Men om Paloma var död, betydde det att hon kunde ha planerat att återvända men inte fått chansen. Om hon var död var det fortfarande möjligt att hon hade älskat Scarlett och Tella.
Så i många år höll Tella fast vid hoppet om att hennes mor hade mött döden, för hur Tella än försökte kunde hon inte sluta älska sin mor, och det gjorde för ont att tänka att modern kanske inte hade älskat henne tillbaka.
Tella tog upp brevet hon fått av sin vän. Scarlett hade gått för att tala om för Julian att de skulle följa med honom till Valenda, men Tella visste inte hur länge hon skulle vara borta och läste därför snabbt.
Käraste Donatella
Gratulerar till flykten från din far och att du överlevde Caraval. Det gläder mig att vår plan fungerade, även om jag aldrig tvivlade på att du skulle komma levande ur spelet.